mr.awsome

När jag va med Rin och Len i måndags hade jag den skummaste drömmen nånsin O_O Jag minns inte riktigt hur den började men jag tror att de börja med att jag såg flygande pingviner och fråga min lillasyster om pingviner kan flyga, sen när jag titta ut genom fönstret såg jag en flygande pingvinunge O_O jag kallade på den så att den skulle flyga in genom mitt fönster, men precis när den nästan var inne så klämde jag dens huvud O_O då flög den bort en bit så jag kallade på den igen och då kom den tillbaka fast åter igen klämde jag dens huvud '^^ den flög bort en bit igen, men när jag försökte kalla på den igen så flög den iväg istället. Sen gick jag o min syrra iväg till en mack utanför vårt hus och när vi gick ut från den mötte vi en kompis till mej, efter de gick vi hem och då sa min mamma att vi inte fick gå på toaletten eftersom hon hade en björn där O_O så vi var tvugna att gå på toan på nerevåningen, men vi ville inte det eftersom att den var hemsökt och övergiven, men mamma sa att vi måste de, och de sista jag minns av drömmen innan jag vakna var att jag fick se undervåningen, och det var alldeles tyst där, allt var mörkt och grå-blått, man kunde känna den sorgsna auran när man var där, sen vakna jag. The End

Först och främst innan ni läser det här vill jag bara göra klart för er att jag inte försöker klaga, kräva nått eller bli tyckt synd om, jag skriver det här för att få ut mina känslor innan jag exploderar. Ni minns säkert Rita som jag har nämnt tidigare, det är hon som jag är kär i och som jag inte vågade berätta det för heller ibörjan, men jag har ju sagt det nu och jag är mest förvirrad just nu faktiskt. För som jag har nämnt tidigare är jag ju en lätt förvirrad människa och behöver därför klara budskap annars kommer jag inte fatta vad man menar när man säger vissa saker till mej, men tillbaka till mitt brinnande meddelande, den här delen är specifikt riktad mot dej Rita, det här är vad jag vill säga till dej: Jag gillar dej väldigt mycket och när jag berättade mina känslor för dej var jag livrädd för vad du skulle tycka, och dit svar gjorde mej lite förvirrad men samtidigt fattade jag nog vad du menade, ändå har jag frågat mej själv samma fråga om och om igen, ''vad är jag för dej?'', det du ska veta är att jag är väldigt blyg så jag vågar inte alltid säga det jag känner, du kanske märkte det första gången vi träffades eftersom att jag inte pratade så mycket, eller så kanske du inte tänkte på det. Varje gång jag ser dej gå i korridoren börjar mitt hjärta bulta jättesnabbt och jag blir alldeles tom i huvudet, det enda jag tänker då är ''vad ska säga?! vad ska jag göra?!'', men när jag väl har lugnat ner mej blir mina tankar såhär istället ''jag vill hoppa på dej! jag vill attackera dej! jag vill döda dej! (nej inte döda! O_O)'' men du förstår nog endå vad jag menar, när jag sluter mina ögon ser jag dej, jag har faktiskt drömt om dej en gång, men så finns det ju ett ''men'' i alla såna här meddelanden och det ''men'' som jag vill framföra är, vi har dålig kontakt och ser inte så ofta, det gör mej ledsen eftersom jag vill ha mer tid att umgås med dej, jag vet inte om du känner likadant eller om det bara är jag som har tänkt på det här, men för att sammanfatta allt så är det jag vill framföra är att jag vill ha bättre kontakt med dej och jag vill kunna prata ut om det här med dej, jag vill veta vad du känner, så snälla berätta för mej, och jag är ledsen för att jag inte kunde säga det här mellan fyra ögon.
Och nu tillbaka till flocken som har läst detta, jag tänker skicka det här till Rita och fråga hur hon känner, önska mej lycka till, bye bye.

Okej idag var jag sjuk och råka somna i soffan  och drömde en ganska skum dröm XD De hela börja med att jag satt i en bil med min mamma och Danne, fast jag satt också och sms:a med Rita. Vi var tydligen på väg till en flygplats '^^ Och när vi var framme så fick jag ett nytt meddelande av henne där de stod ''jag är så glad för dej och Danne''. När jag hade läst meddelandet blev jag jättechockad O_O Jag fatta inte varför hon skrev de och jag började bli arg av nån anledning, sen när vi var framme på flygplatsen så gick vi in till en klädaffär, oh just de Danne hade en lila keps på sej XD Och när vi var inne i affären så fick jag nog tillslut och sprang där ifrån, men mamma o danne jaga efter mej, jag sprang med en tung väska också så de gick inte så fort för mej, när dom nästan tog fast mej välte jag nån sorts klädhängare '^^ sen börja jag springa ner för trappor, dom jagade mej fortfarande så jag försökte springa fortare men de sluta med att jag ramlade ner för den sista trappan '^^ Och sen vakna jag XD

Jag upptäckte att jag hade svarat fel på en fråga XD, så jag har nu gjort om testet för att se vad jag egentligen skulle fått, och jag kan säga att de va ett mer passande svar som lät mer som mej O_O

Dark Angel - Girl
When you were alive you were a person who went with the flow and always strived to fit in; whenever there was a new trend you were among one of the millions of people to follow it . As a child you always did your best to wear clothes similar to that of your playmates and friends, you also wanted all the same toys that they wanted. When things weren't this way you were not a happy child  . You had a few friends but only one of them was really close in particular. You only had one enemy ______ they tormented you and harassed you daily sometimes making you feel like you didn't want to live. You tried your best to keep the will to live within but it was getting difficult and you just couldn't take it anymore. One day after school you saw a bus coming down the road and when it was close enough you jumped right in front of it. You didnt die instantly like you wished but it gave you enough time to think about your life in general. You decided you would hate _______ until the end of time and you swore you would make them suffer like you had suffered. You were so filled with hate that your spirit could not find peace and you became a vengeful spirit. Now you spend your days tormenting those who tormented you and torturing those who bully others allying your self with the weak, helpless, and defenseless.

Igår när jag snacka med min katt Danne så skicka han olika quizz grejer, mes anime quizz och sånt, men de fanns en av dom som jag fick ett intressant svar på, och det var den som sa vad jag skulle bli när jag föds om efter döden, så här blev svaret:
Element Reincarnation
When you were alive you were very much an out doorsy person maybe not necessarily sporty but definitely a nature freak . As a child you enjoyed climbing hills/mountains, building and playing with fire, swimming in rivers and oceans, and running through fields of grass. You have a pretty good amount of friends but you have quiet a few people whom dislike you. Your personality tends to change quickly depending on what you were standing near (water, fire, caught in breeze, earth, etc.) so occasionally when your mood took a swing for the worse they happened to witness it . In fact they day you died was the one day you hadn't spent at least a good portion of your day outside and as you were studying in the school library a student from your school started going around shooting people. you were one of them, but the wound wasn't fatal if treated soon. You had had a terminal illness and knew you only had two years left to live and you had counted on that but now it seemed you would have hours. There was a standoff between the armed student and police and by the time medics were allowed on the scene you had already bled to death . As you died you wished you could have had more time. that what was happening now wasn't fair and you wish you could be like the water cool and calm, like the earth big and strong, like the fire witty and quick, or like the wind gentle and swift. Obviously god (deity of your choice) heard your last wish and so it was you were reincarnated into ______ (element of your choice). Now you spend your days happily in nature and as an element enjoy the passing day and years to come.

Okej de här inlägget är inspirerat av ett annat inlägg, jag ska skriva om hur mitt liv ser ut och hur de har sett ut.
Allt börja med att jag föddes XD när jag föddes var jag inte som andra bebisar som skriker de första dom gör, nej jag var helt tyst och plus att jag föddes en månad för tidigt, läkarna fick skaka på mej för att bekräfta att jag var vid liv. Sen ska ni veta att när jag var bebis ville jag inte bli rörd, så fort nån plocka upp mej börja jag skrika, men när jag låg på golvet blev jag tyst och glad igen, typ som att jag hade kommit till en ny värld XD Nu ska ni veta att som barn var jag och mina syskon helt galna, vi gjorde skumma saker hela tiden, min lillebror ville ha bikini när han badade bara för att vi storasystrar har de '^^ Sen åt min lillasyster sniglar -.- och hon slog även farfar varenda gång hon träffa honom '^^ men de va inte den ända hon slog, hon slog ett barn med cancer en gång och en pojke som var 7 var rädd för henn XD och hon va bara 1,5 år XD Sen när jag var typ 5 så ville min storasyrra leka frisör med mej, så klippte hela mitt hår ojämnt och hällde nått konstigt medel i mitt hår som gjorde att jag satt o skrek av smärta O_O detta resultera i att jag fick ha rakfrilla -.- sen när jag var omkring 8 så dog min gammelmormor som jag var rädd för O_O Och det är i stort sätt min barndom, men nu måste vi spola tillbaka till när jag var 6 år och precis skulle börja skolan, jo som sexåring ville jag inte först till skolan, jag försökte övertala min mamma om att hon kunde lära mej allt jag behövde veta, men de funka inte. Väl när jag kom till min första skola så kom en lärare fram till oss och sa att vi kunde sätta oss ner, sen satt vi där hur länge som helst utan att nån brydde sej om oss, När första dan var över var de ju dags för min andra dag när jag skulle vara där utan mamma, läraren kom till mej och sa att jag fick sitta i dockvrån, ni förstår dockvrån var ett rum nere i skolans källare där ingen var, så läraren lämna mej där och kom tillbaka när de var dags att äta lunch så jag gick med henne till matsalen, men när sen nästa dag hände samma sak igen, jag fick va i källaren ensam, fast när läraren kom för att hämta mej så sa hon att jag inte fick äta i matsalen längre, jag var tvungen att sitta och äta i ett klassrum med några nior, de var då jag börja sluta in mej och slutade prata med folk, jag blev med andra ord osynlig, min mamma märkte ju att nått var fel så hon prata med lärna, då fick jag istället komma upp ur källaren och vara i klassrummet med dom andra, de va då en pojke kom fram till mej och fråga om vi skulle leka, han sa åt mej att plocka fram alla djuren ur en låda och sen gick han, jag plocka fram alla djur och vänta på att han skulle komma tillbaka och leka med mej, men de gjorde han inte.  Sen på rasterna så blev jag förföljd av ett gäng stora killar, så jag gick och satte mej i skolan växthus, de jag gjorde på rasterna när jag inte var i växthuset var att hänga med en lärare och handla snus, de gjode att jag började tappa vikt och blev deprimerad, min mamma gick då igen och talade med läraren, läraren lät mej då umgås med barn som var handikappade. De gjorde att jag tillslut vägrade gå till skolan och stängde av hela min vänstra sida av kroppen, och när jag säger att jag stängde av hela vänstra sidan menar jag verkligen bokstavligen, jag kunde inte röra mej på den sidan, så min mamma fick bära runt på mej, hon tog mej sen till ett sjukhus och läkarna kom fram till att jag skulle gå i terapi där och så ville dom ta blodprov på mej, blodproven gjorde att vi fick reda på att jag har fel på sköldkötlarna och måste ta medecin, sen dess har jag vart tvungen att gå till sjukhuset och ta blodprov ganska ofta, men när min vänstra sida av kroppen fungera igen så gick min mamma med mej till skolan och sa till rektorn att jag aldrig mer skulle komma tillbaka. Och de gjorde jag inte heller, i hela tre månader fick jag va hemma för att ta igen all vikt jag förlorat. Sen fick jag börja på skolgårda, där var alla välkommnande mot mej och vänliga, allt gick bra i sexårs men jag kunde inte längre prata med andra människor och jag hade tappat tron på mejsjälv, allt detta hände på fem månader och jag kommer aldrig få tillbaka de jag förlorade då. Men nu går vi vidare till tvåan, ettan var jag helt ensam så de finns inget att skriva om de, i tvåan fick jag min första vän, men hon vricka alltid sitt knä och sa att jag inte fick gå nånstans på rasterna för då skulle inte vi va vänner längre, och rädd som jag var ville jag inte förlora min enda vän, men sen efter att vi hade haft sportlov börja hon ignorera mej, jag hade inte ens gjort nått. Efter några veckor av ensamhet fick jag en ny vän, en kille som jag umgicks med ibland, men sen slutade vi umgås och jag återgick till att bli utfryst. Men sen i trean fick jag en ny vän, en tjej som behandla mej snällt och som fanns där för mej, vi bleb bästa vänner och umgicks hela tiden, vi hade även kompis halsband. Men sen träffa vi en ny tjej, och jag kan säga att den tjejen sabbade hela våran fina vänskap, hon förändra min bästa vän till en elak människa, när jag började gråta skratta hon åt mej, då slutade jag umgås med dom i två år, men sen i femman blev vi vänner igen men jag hatade den andra tjejen, jag hon som jag var bästis med svor att vara vänner i högstadiet, och vi hamna i samma klass men hon började förändras igen och blev vän med en till tjej som sabbade vår vänskap ännu mej, sen fick dom två för sej att hålla fast mej och skratta åt mej, då började jag gråta och bröt mej loss ur greppet och sprang in på en toalett och låste in mej. Min ''bästis'' jaga efter mej och prata med mej från andra sidan dörren. Hon hade inte hållit fast mej eller skrattat åt mej men hon bara stod där och kolla på medans jag blev plågad, under den tiden blev jag även mobbad, en kille från femman knuffade ner mej på marken och gick sen, sedan på en lektion kallade en annan kille mej ful inför hela klassen när lärarna var där, alla skratta och lärarna sa inget. I sjuan fick jag nog och bytte skola, skolan jag börja på var alla jättesnälla O_O Alla tog jättebra hand om mej, men efter nån dag slutade dom i klassen prata med mej, fast efter några dar fick jag faktiskt en vän som jag umgicks med hela tiden, sen efter att jag började på franska lektioner så fick jag syn på rin, jag upptäckte att hon var intresserad av manga och ville då prata med henne, men pågrund av min blyghet så vågade jag inte, mina tankar var typ ''hon vill inte prata med mej så jag kommer aldrig bli vän med henne''. Men se på fan nu är vi bästa vänner XD Nåväl jag fortsatte med mitt vanliga betende, fast sen börja hon snacka med mej lite smått O_O Och jag blev jätteförvånad, men jag hade ju velat prata med henne jättelänge så jag tänkte ta tillfället i akt o prata med henne, fast varje gång jag försökte så lyssna hon inte T T De gjorde att jag sluta försöka, men sen blev vi lite s,ått bekanta och jag var glad för de. Fast sen när hon sluta så blev jag ledsen för jag trodde att vi aldrig skulle snacka igen T T Men sen hitta jag henn på facebook och blev vän med henne där, vi snacka på facebook o bestämde oss för att träffas, vårat möte blev lite spänt och jag var blyg '^^ men sen flöt de på och vi blev vänner, sen presenterade hon mej för len på facebook och jag kan säga att min o lens första konversation var ganska konstig XD de gick från lära känna varandra till biljakt XD Och än idag har vi knäppa konversationer som rin inte förstår sej på XD Sen började jag på gymnasiet och lärde känna asami lite grann, asami går inte på vårt gymnasium hon har gått ut, jag träffa henne via rin. Men nu är jag, rin o len bästa vänner ^^ Och tack vare dom har jag nu flera underbara vänner ^^ Jag tror att ödet förde oss samman, och nu kan inget separera oss ^^