mr.awsome

Okej de här inlägget är inspirerat av ett annat inlägg, jag ska skriva om hur mitt liv ser ut och hur de har sett ut.
Allt börja med att jag föddes XD när jag föddes var jag inte som andra bebisar som skriker de första dom gör, nej jag var helt tyst och plus att jag föddes en månad för tidigt, läkarna fick skaka på mej för att bekräfta att jag var vid liv. Sen ska ni veta att när jag var bebis ville jag inte bli rörd, så fort nån plocka upp mej börja jag skrika, men när jag låg på golvet blev jag tyst och glad igen, typ som att jag hade kommit till en ny värld XD Nu ska ni veta att som barn var jag och mina syskon helt galna, vi gjorde skumma saker hela tiden, min lillebror ville ha bikini när han badade bara för att vi storasystrar har de '^^ Sen åt min lillasyster sniglar -.- och hon slog även farfar varenda gång hon träffa honom '^^ men de va inte den ända hon slog, hon slog ett barn med cancer en gång och en pojke som var 7 var rädd för henn XD och hon va bara 1,5 år XD Sen när jag var typ 5 så ville min storasyrra leka frisör med mej, så klippte hela mitt hår ojämnt och hällde nått konstigt medel i mitt hår som gjorde att jag satt o skrek av smärta O_O detta resultera i att jag fick ha rakfrilla -.- sen när jag var omkring 8 så dog min gammelmormor som jag var rädd för O_O Och det är i stort sätt min barndom, men nu måste vi spola tillbaka till när jag var 6 år och precis skulle börja skolan, jo som sexåring ville jag inte först till skolan, jag försökte övertala min mamma om att hon kunde lära mej allt jag behövde veta, men de funka inte. Väl när jag kom till min första skola så kom en lärare fram till oss och sa att vi kunde sätta oss ner, sen satt vi där hur länge som helst utan att nån brydde sej om oss, När första dan var över var de ju dags för min andra dag när jag skulle vara där utan mamma, läraren kom till mej och sa att jag fick sitta i dockvrån, ni förstår dockvrån var ett rum nere i skolans källare där ingen var, så läraren lämna mej där och kom tillbaka när de var dags att äta lunch så jag gick med henne till matsalen, men när sen nästa dag hände samma sak igen, jag fick va i källaren ensam, fast när läraren kom för att hämta mej så sa hon att jag inte fick äta i matsalen längre, jag var tvungen att sitta och äta i ett klassrum med några nior, de var då jag börja sluta in mej och slutade prata med folk, jag blev med andra ord osynlig, min mamma märkte ju att nått var fel så hon prata med lärna, då fick jag istället komma upp ur källaren och vara i klassrummet med dom andra, de va då en pojke kom fram till mej och fråga om vi skulle leka, han sa åt mej att plocka fram alla djuren ur en låda och sen gick han, jag plocka fram alla djur och vänta på att han skulle komma tillbaka och leka med mej, men de gjorde han inte.  Sen på rasterna så blev jag förföljd av ett gäng stora killar, så jag gick och satte mej i skolan växthus, de jag gjorde på rasterna när jag inte var i växthuset var att hänga med en lärare och handla snus, de gjode att jag började tappa vikt och blev deprimerad, min mamma gick då igen och talade med läraren, läraren lät mej då umgås med barn som var handikappade. De gjorde att jag tillslut vägrade gå till skolan och stängde av hela min vänstra sida av kroppen, och när jag säger att jag stängde av hela vänstra sidan menar jag verkligen bokstavligen, jag kunde inte röra mej på den sidan, så min mamma fick bära runt på mej, hon tog mej sen till ett sjukhus och läkarna kom fram till att jag skulle gå i terapi där och så ville dom ta blodprov på mej, blodproven gjorde att vi fick reda på att jag har fel på sköldkötlarna och måste ta medecin, sen dess har jag vart tvungen att gå till sjukhuset och ta blodprov ganska ofta, men när min vänstra sida av kroppen fungera igen så gick min mamma med mej till skolan och sa till rektorn att jag aldrig mer skulle komma tillbaka. Och de gjorde jag inte heller, i hela tre månader fick jag va hemma för att ta igen all vikt jag förlorat. Sen fick jag börja på skolgårda, där var alla välkommnande mot mej och vänliga, allt gick bra i sexårs men jag kunde inte längre prata med andra människor och jag hade tappat tron på mejsjälv, allt detta hände på fem månader och jag kommer aldrig få tillbaka de jag förlorade då. Men nu går vi vidare till tvåan, ettan var jag helt ensam så de finns inget att skriva om de, i tvåan fick jag min första vän, men hon vricka alltid sitt knä och sa att jag inte fick gå nånstans på rasterna för då skulle inte vi va vänner längre, och rädd som jag var ville jag inte förlora min enda vän, men sen efter att vi hade haft sportlov börja hon ignorera mej, jag hade inte ens gjort nått. Efter några veckor av ensamhet fick jag en ny vän, en kille som jag umgicks med ibland, men sen slutade vi umgås och jag återgick till att bli utfryst. Men sen i trean fick jag en ny vän, en tjej som behandla mej snällt och som fanns där för mej, vi bleb bästa vänner och umgicks hela tiden, vi hade även kompis halsband. Men sen träffa vi en ny tjej, och jag kan säga att den tjejen sabbade hela våran fina vänskap, hon förändra min bästa vän till en elak människa, när jag började gråta skratta hon åt mej, då slutade jag umgås med dom i två år, men sen i femman blev vi vänner igen men jag hatade den andra tjejen, jag hon som jag var bästis med svor att vara vänner i högstadiet, och vi hamna i samma klass men hon började förändras igen och blev vän med en till tjej som sabbade vår vänskap ännu mej, sen fick dom två för sej att hålla fast mej och skratta åt mej, då började jag gråta och bröt mej loss ur greppet och sprang in på en toalett och låste in mej. Min ''bästis'' jaga efter mej och prata med mej från andra sidan dörren. Hon hade inte hållit fast mej eller skrattat åt mej men hon bara stod där och kolla på medans jag blev plågad, under den tiden blev jag även mobbad, en kille från femman knuffade ner mej på marken och gick sen, sedan på en lektion kallade en annan kille mej ful inför hela klassen när lärarna var där, alla skratta och lärarna sa inget. I sjuan fick jag nog och bytte skola, skolan jag börja på var alla jättesnälla O_O Alla tog jättebra hand om mej, men efter nån dag slutade dom i klassen prata med mej, fast efter några dar fick jag faktiskt en vän som jag umgicks med hela tiden, sen efter att jag började på franska lektioner så fick jag syn på rin, jag upptäckte att hon var intresserad av manga och ville då prata med henne, men pågrund av min blyghet så vågade jag inte, mina tankar var typ ''hon vill inte prata med mej så jag kommer aldrig bli vän med henne''. Men se på fan nu är vi bästa vänner XD Nåväl jag fortsatte med mitt vanliga betende, fast sen börja hon snacka med mej lite smått O_O Och jag blev jätteförvånad, men jag hade ju velat prata med henne jättelänge så jag tänkte ta tillfället i akt o prata med henne, fast varje gång jag försökte så lyssna hon inte T T De gjorde att jag sluta försöka, men sen blev vi lite s,ått bekanta och jag var glad för de. Fast sen när hon sluta så blev jag ledsen för jag trodde att vi aldrig skulle snacka igen T T Men sen hitta jag henn på facebook och blev vän med henne där, vi snacka på facebook o bestämde oss för att träffas, vårat möte blev lite spänt och jag var blyg '^^ men sen flöt de på och vi blev vänner, sen presenterade hon mej för len på facebook och jag kan säga att min o lens första konversation var ganska konstig XD de gick från lära känna varandra till biljakt XD Och än idag har vi knäppa konversationer som rin inte förstår sej på XD Sen började jag på gymnasiet och lärde känna asami lite grann, asami går inte på vårt gymnasium hon har gått ut, jag träffa henne via rin. Men nu är jag, rin o len bästa vänner ^^ Och tack vare dom har jag nu flera underbara vänner ^^ Jag tror att ödet förde oss samman, och nu kan inget separera oss ^^